Jag vill skriva en text som så ärligt som möjligt beskriver mig som människa — utan att låta för pretentiös, men inte heller anpassa mig efter jantelagen. Om jag förespråkar öppna och ärliga samtal är det rimligt att jag börjar där själv. Det här är helt enkelt jag, så som jag är — ur mitt perspektiv.

Den positiva nyfikenheten
Min väg in i coachingen har vuxit fram ur en nyfikenhet på varför vi blir som vi blir och ett genuint intresse för hur människor fungerar. När jag började utforska mina egna känslor* och hur jag tar emot intryck föll många bitar på plats. Jag började förstå sidor av mig själv och varför jag reagerar som jag gör. Det gjorde mig tryggare i hur jag uttrycker mig och agerar i relation till andra. Det gav mig också en förklaring till hur intensivt jag tar in min omgivning.
Att kunna sätta ord på detta – hur min egen känslighet fungerar – har varit en befrielse. Inte som en etikett eller ursäkt, utan som ett verktyg för att förstå mig själv och andra.

Styrkor i det subtila
Jag ser både styrkor och utmaningar i att ha en stark perception. Styrkorna finns i min intuition, min förmåga att känna in människor, min kreativitet och att jag ofta kan tänka utanför boxen när jag löser problem. Jag har också en stark vilja att förstå samband och skapa förändring. Utmaningarna handlar mest om min tendens att älta och överanalysera, men det jobbar jag på och försöker vända till något mer konstruktivt.
Min introverta sida påverkar mig också mycket. Jag hämtar kraft i lugna miljöer, ofta hemma eller ute i naturen, som för mig är en livlina. Där landar jag, tänker klart och får perspektiv. Just nu planerar jag hur jag ska komma ännu närmare det som får mig att må bäst: tystnaden, skogen, vatten och det lugn där tankar får utrymme att växa. Mer om det längre fram.

Erfarenheter som format mig
Två händelser som påverkat mig djupt är en arbetsplatsolycka som gav mig en ryggskada och en period 2014 då jag var nära att gå in i väggen. De har följt mig sedan dess, men de har också lärt mig mycket om mig själv och mina begränsningar.
Under pandemin fick jag en paus på två och ett halvt år där livet var lugnt och nästan helt utan sociala intryck. Jag gick långa promenader varje dag och hittade sakta tillbaka till en mer hållbar tillvaro. Stress och ångest finns kvar ibland, men i dag känns det som att jag har det under kontroll.

Från foto till det coachande samtalet
Jag har drivit företag sedan 2011 och arbetat som pressfotograf, porträttfotograf och bildbehandlare. Det har lärt mig att se detaljer och förstå berättelser — inte bara de tydliga utan också de som finns mellan raderna. Parallellt har jag utbildat mig inom coachning, motiverande samtal (MI) och kommunikation, vilket är där allt faller på plats för mig.
Att lyssna är en av mina starka sidor. I kombination med intuition och förmåga att läsa av situationer hjälper det mig att ställa de frågor som leder samtalet vidare — även när det är svårt. I mina samtal strävar jag efter just det lugnet och djupet; att ge utrymme för det subtila och låta tankarna ta den tid de behöver.

Att utmana bekvämlighetszonen
Jag tycker om att besöka nya platser, både nära och långt bort, för att vidga mina perspektiv och sätta mitt eget liv i relation till andras. Kanske är det därför jag nu bygger en campervan — ett projekt långt utanför min bekvämlighetszon. Reaktionerna från omgivningen har varit skeptiska, och jag förstår dem. Det är inte så många som ser mig som någon som bygger, kopplar och mekar. Men att tro på sin egen process är befriande och leder oftast till nya insikter.

Ett rum för förändring
Jag växte upp i Karlstad och gick hotell- och restaurangutbildningen, vilket gav mig en tidig förståelse för service, empati och möten mellan människor. Som coach vill jag erbjuda samma känsla: en plats där du kan utforska det som skaver, det du längtar efter och det som skulle kunna förändras. En plats där tystnad får finnas lika naturligt som orden, där du kan vara ärlig utan dömande och där vi tillsammans hittar riktning för nästa steg.

Varje människa äger sin egen takt!

Det här är mer personligt än vad jag vanligtvis delar, men jag hoppas att det kan inspirera någon.

Tack för att du läste. Jag ser fram emot att få höra din historia – precis så som den är.

* Begreppet högkänslighet (HSP) används ofta för att beskriva en förhöjd biologisk känslighet för stimuli och intryck. Eftersom den vetenskapliga grunden för begreppet fortfarande beforskas och debatteras, väljer jag att inte använda det som en fastslagen etikett. Jag känner igen mig i många av de drag som beskrivs – såsom en stark perception och djup bearbetning av intryck – men ser det snarare som en del av mitt personliga läge om hur jag är just nu, inte som en statisk sanning.